Dag 25 - Dissekering

Äntligen börjar det roliga. Kapa isär, operera bort äcklig rost och sedan pussla ihop bilen... ska bli mig ett sant nöje! Det har visat sig att bilen trots allt har klarat sig ganska bra mot rost. Kanske är det för att den levt sin ungdom i norrbotten? När pensionen närmade sig så flyttade den söderut, som så många andra gamlingar... och det ser man ju vad som händer då! :)



En del av yttertröskeln bortfimpad. Ser hyggligt ut såhär långt även om jag blev lite småputt över att jag måste byta nedre delen av innertröskeln... jaja... så är det.
De mystiska plåtbitarna som sitter i krysstaget är mallar så jag vet var den gamla tröskeln satt. Slipper alltså hålla på och pyssla med dörrar och skit för att passa in... enkelt... speciellt som jag inte ens har ett par dörrar...hehe



Mumma... Tyskar har inte alltid bra lösningar på konstruktioner. Vad sägs om två plåtar som ligger extremt nära varann, och helt utan nåt riktigt rostskydd? Eller manin på att trycka in gummiaktiga svampliknande saker i skrymslen och vrår, allt för att få fukten att stanna kvar extra länge och götta sig?... Sånt kan ju få till och med kaliforniska bilar att kexa...



Stilstudie av författaren och byggherren. Med en DeWalt och en stämkniv kommer man långt... hmmm... undrar om man ska dra ihop karossen med trallskruv också?
Bilvaggan visar sig gång på gång vara värd byggtiden. Fatta att slippa kräla på golvet eller stå krum som en gammal gatlykta för att komma åt.



Yttertröskeln fimpad. Lägger ner för dagen och åker hem och funderar lite på nästa steg som troligen blir att på ett smidigt sätt byta nederdelen av innertröskeln... utan att riva hela bilen alltså... hmmm.... ett klurigt problem som blir ett sant nöje att lösa!