Dag 9 - Segdraget

Den är dagen var riktigt seg.... i dubbel bemärkelse. Har medelst varmluftspistol och skrapa fått bort de tjocka ljuddämpningsmattorna från golv, kardantunnel m.m. Jag vet minst fyra saker som är roligare än detta... (städa, jobba utan lön, betala räkningar, rotfyllning...). För den som inte vet bättre, är dessa mattor gjorda av tjära och en massa annat hårdsegkletsmetigt och har en förmåga att sitta duktigt och lukta apa när man hettar upp dom... Att man dessutom utsätter sig för sånt här dagen efter en trevlig ölkväll.... då får man ju skylla sig själv



Idag åkte resten av fronten av också. Har köpt en bra begagnad sådan som så småningom ska på plats. Med rätt verktyg blir allt löjligt enkelt. Provade för första gången en s.k. "punktsvetsfräs" med mycket positiva resultat!



Punktsvetsfräs... eller borr, eller vad du nu vill...

Dag 8 - Tillverkning av bilvagga

För att förenkla jobbet med karossen, och slippa stå som en kringla under bilen så tillverkar jag en bilvagga. Tanken med den är att jag ska kunna hänga upp den tomma karossen i bockar fram- och baktill. Dessa bockar har sedan ett roterande huvud så att karossen kan snurras runt 360 grader... inte min egen uppfinning men tokfiffigt!



Bilvaggan är ett skäl att skaffa sig fler verktyg. Som denna kallbandsåg t.ex. Inköpt på verktygsboden, och för att vara ett budgetmärke måste jag säga att den håller bättre kvalitét än jag kunde tro. Jag är annars vän av märkesprodukter... på så sätt slipper man sååå mycket problem och sönderslagna knogar.



Den ena av de två bockarna till bilvaggan. Återstår att få dit hjul och klura ut hur själva snurranordningen ska se ut... kanske måste den vara motordriven... med fjärrkontroll... bluetooth.... hmmm....

Dag 7 - Tillverkning av svetsbord

Varje människa borde få äga ett eget svetsbord!
...därför tillverkade jag ett. Först och främst för att kunna göra den planerade bilvaggan... eller..."kunna och kunna".. .det är klart att det GÅR att göra en sådan utan ett svetsbord, men fatta vad mycket enklare allt går när man har ett plant underlag att måtta mot. Skivan till bordet är en planskiva, dryga centimetern tjockt stål, som jag hittade på blocket.... den väger apmycket, aj pråmmis.
Underredet är av egen tillverkning. Det ska även till en skiva som hylla undertill.

Dag 6 - Grovtvättning

För att enklare kunna fortsätta med nerbrytningsprocessen görs nu en grovtvätt av kärran. Allt blir så mycket roligare om man slipper få fett från -86 (Det är det sista året bilen verkar varit i bruk) i nävarna hela tiden. Fast kanske man kunde sälja det på ebay som nostalgi?



Kommentar från en snubbe i granngaraget: "Nej inte behöver du tvätta den innan du kör den på skroten!"



Framvagnsbalken blänker ju!

Dag 5 - Inspektion m.m.

Med motorn borta, inredningen ute samt alla lösa rostiga delar bortplockade är det nu läge för rostinspektion på allvar:



Motorutrymmet får godkänt. Faktiskt är det inte någon gravrost att tala om bortsett från batterihyllan. Denna finns att köpa, alternativt är det en enkel match att tillverka en själv.



Det finns inte ett endaste rosthål i golvet så jag slipper byta ut pannorna; Positivt!



Skärmkanter, trösklar och nedre delen av bakflygeln måste bort. Tursamt nog finns detta att köpa som originaldelar, och har till stor del så också gjorts. Ersättningsdelarna ska i största möjliga mån vara just original eftersom ekonomiplåten jag hittills sett verkligen suger fett.... tunn som aluminiumfolie och taskig passform. Synd att förstöra en fin kärra med sånt trams. Vi snackar bil från en årgång då man inte snålade in på "järnnet". Plåten kunde lika gärna suttit på ett pansarfordon...

Dag 4 - Motorn åker ut!

Jepp, jag vet att jag missat dag 3... men det hände inte så mycket mer spännande än att rivningsjobbet fortsatte... Bl.a. så åkte inredningen ut.

Idag skulle spisen ur. Det är nästan så att jag är glad att bilskrället hade så rostig front att jag helt utan dåligt samvete kunde starta upp vinkelslipen och skära bort allt i fronten. Såååå mycket lättare det går att hänga ur rovan på det sättet!



...



Komsi, komsi...



Den här gubben på 2 liter har kügelfishers mekaniska insprutningssystem och skall i sina ungdoms dagar ha krämat ur sig 130 hk. RESPECT, med tanke på att det 1972 fortfarande var coolt att ha 100 hk. Smiiiiisk!
(bilen i bakgrunden har inget med mig att göra... alls faktiskt!)

Dag 2 - The breakdown

Inredningen var inte fräsch men hyfsat komplett och går nog att ordna till.

Helt magiskt... allt man tar i bara vittrar sönder. Här demonteras avgassystemet snudd på medelst handkraft...

Bereden eder på att få se den här vyn till sommaren.... något år...

Nej, dörrstolpen har inte klarat sig heller... bara att byta ut!

Dag 1 - Slakten kan börja!

Visst... Bilen står i slaktbåset och väntar på sitt öde. Antingen går den att rädda, eller så blir det att köpa bättre kaross och flytta över identiteten... avvaktar...

Hela fronten var kass. Bara att kapa bort och slänga skiten... Fatta vad mycket lättare det blir att slita ur motorn!

Allt det här läskiga hittades på diverse ställen i bilen

Överblivet skrot

Hoppet är det sista som överger människan!

Cirka en vecka senare, när värsta chocken lagt sig och jag surat klart, så började tankarna snurra runt... borde det ändå inte gå att göra nåt med "liket"? Var den verkligen SÅ dålig? Om man skrotar dörrar, huvar och framskärmar så är det väl ändå inte så mycket rost? ....eller?

Slutfunderat... Ett samtal senare är jag på väg ut och titta på straffsparken igen... denna gång utrustad med ficklampa och skruvmejsel att hacka med. Minsann... när man synade bilen i sömmarna (de som fanns kvar) så skulle den nog gå att rädda. Det märkliga är att den klarat sig helt från rost i bagageutrymmet och fjäderbenstornen, något som annars är mer regel än undantag. Nog skulle det här gå att fixa till... för bövelen!


Mannen på bilden är min gode vän, Henrik. Han hade en hånflin i plytet mest hela tiden... undrar varför?

Projekt: -rädda ett stycke bilhistoria!

Äntligen... Efter sju års idogt (nåja) letande efter ett garage för ett bilprojekt så har det löst sig. Fick plats i en gammal bilverkstad i partille, så nu var det bara att leta objekt...

Annonserade länge på blocket efter antingen en Alfa Romeo GTJ eller en BMW 2002... Porsche fanns också med i tanken, men efter att ha gjort en totalrenovering av en 911 tidigare så vet jag att det absolut inte är gratis... trist.

Man har ju läst om "ladufynd" och tänkt att det är klart orättvist att man själv aldrig stöter på nåt sånt... så en dag ringer det en snubbe och säger sig ha en -72 BMW 2002 Tii som stått i en ladugård typ tio år... och den var dessutom inkafärgad (orange, för den som inte vet... men det vet väl alla!?). Whooooaaaa!!!! Ladufyndet var ett faktum!!!

Tror aldrig jag pressat min stackars Pajero så hårt på vägen till hisingen för att beskåda skönheten...

Väl framme vid den gamla ladan höll undertecknad på att klösa sig genom dörren för att få en glimt av 02:an... ägaren tog ju en sån fruktansvärd tid på sig att få upp dörreländet!
Hann tänka mycket på hur skicket skulle vara... ställde in mig på att det nog kunde finnas en del rost i skärmkanter, front, bagageutrymme och så, men det var det ju nästan från fabrik på bilar av den här årgången p.g.a. ökade miljökrav som ledde till skitdålig vattenbaserad lack m.m.

*Gneeeeeeerk*.... den gistna dörren går upp, och man kan med lite vilja skönja en skönt sjuttiotalsorange 02:a längst in... har tyvärr inte någon ficklampa med mig, och något ljus finns ju förstås inte...

Kommer fram till objektet och håller snudd på att kräkas av det kopiöst kassa skicket på bilen. Vi snackar ROST! (Senare uttalade sig en polare: "-det är ju bara lite ytrost.......mellan rosthålen...."

....han har rätt.... se själva!